Dina fjädrar blir fuktiga av tårar
din näbb är kall och svag

i leran är du fast

Ett muller

Det är åskan
åskan som kommer för att ta din själ

ur såren rinner blod
dina brutna vingar färgas svarta

ditt vita vackra ansikte

osynligt

grått

en vind griper dig
du faller

det blir mörkare

i den nedgående solen
en sista glimt

flocken

tryggheten