Det är i stillheten
som ångesten växer fram

Lurpassar som vilthundars tjut
ekon mellan bergen
förvillande blickar
smygande vaka

Sten efter sten
skapande stiger ur
ostadig mark

Planerna ödestiget fokuserar
en flyende fjäril
omöjlig att fångande andas
blundande ögon

Vänd allt ut och in

Greppa din hand kring en vajande stav
känn styrkan i trädets pånyttfödelse
hur det bryter sig in
genom köttets omslutning
fångas av solens lockelse
slits av kiselns ovilliga sammanstrålning

Erfarenheternas rogivande vagga
lockar sällan starka förnekelser

Blanda din själ
med den förlamande rädslan
den smygande ovisshetens långsamma gift

Blanda med tårar från gudar i ditt liv
förgyllda minnen i vårsommarens rus

Blanda med förnuftets spröda tråd
ge dig själv en gåva
en upphöjande gest

På världens alla ondskefulla scener
bit för bit, lämnas kvar

Du är den i alltets verksamhet strålande
framväxande i små trevande steg
styrkan fyller eroderingar,
smälter malmens lustar

Långsamt likt en nyfödd ros reser sig kroppen
värmen böljar i bröstet
förtjust leende

Skrikande sprudlar känslor genom varje vrå
möt upp mot det omöjliga
klättra de högsta av bergstoppar

Räds inga förmedlande blickar
där osäkerhetens demoner illvilligt regerar

Knyt din hand för bröstet
svär dig själv evig lycka
svär dig själv trofast lojalitet
kring världens alla förrädiska stigar
till tidens förskönande allsmäktiga slut

Stäng den ute
förlös