radiovågsbrisen sveper viskande

fånga kallelsen i ditt hår

morgonen stiger ur kaos opp

ett stort vitt bakom

klingar av i lönndom

utsidans uppfattning motsäger mig

identiska sammetsdrömmar vidrörs

i doften av förbränd poesi

angripna fingertoppar kryper

inga ansater på att behålla

röda lampans falnande sken

lingon droppar mot törstande läpp

andning för tajming ur tiden

tillräckligt för att drömma allena

ingenstans smakar längre viskningen

den dykande blicken

möts på bråddjup under ytan

där den dränks på flytande jämtska

tillhörighet statiskt förankrad

i utlevelsen av eldsprängd väg

ofarbar liggandes slickad vidöppen

aldrig längre bort och ifrån än så

en silverskuren go´nattkyss

allt som krävs eller låt det stå still därifrån