korpen på rygg har glömt sin rutt

snuddat vid låsta sinnen

sköldpaddan överger äggen och flod möter ebb för tidigt

vässlan väser utan kontroll och slinker surmulet vidare

missar att ryggen vakta när magen är mjukheten själv

det ylar vargar i väst och gamla solar får liv

när korpen sakta vänder vinge i en

vacker spinn över lägret

släpper en fjäder

i flykt