Bekräftelsens dom,
vilar djupt i välborgens lagar
Frihet, lust och värme
ur självömkans giftskrin proklameras

Vig din vishet,
till högt och till lågt
sälj dig icke till den som bjuder dig mest
Fastna aldrig med förståndets driv
under maktens kuvande lie

De oseende ögonens dal
under kullarnas fördömande allsmäktighet
krälande bugar och lastar de oken
av tidens girigt blodiga tand
bryts ner av illvillig hand

Sanningens drömmande segel
av vindens uppfyllande gåvor
mot mäktiga väggar som sluter
når icke fram till försörjningens hunger
sprids ut ur atomernas fruktande förlust

Här förslavas giktgångens helande krafter
viljan bryts fram i orena vätskor,
den skördas,
den ansas
den hålls hårt
under en fastande kontroll

Du gamla,
du friande,
du förmildrande lögn