Så låt mig bli gammal,


en trehundraårig farbror med tunga ögonlock,
med kompakta klockor och
en svartvit farmor längs väggarna.

Hennes tröja var röd.

Huslukt och skruvmejslar och
övertapetserade tapeter som
tapetserades över av andra
övertapetserade tapeter som
glömdes bort och påtår och
bouppteckning och den

darrande foten
precis på
den andra
sidan av den
andra
dörrtröskeln.



Så låt mig bli gammal,
införskaffa käpp och
ägna mig åt resterande
typiska

gamligheter till bestyr.