Kvinnan bakom disken var vänlig men sedan började hon plocka fram luntor med blanketter.
Jag åkte ner på noll i humöret men bet ihop, förstod ganska snart att detta
skulle ta tid.
Frågade om de hade någonstans där jag kunde sitta ner i lugn och ro, men se
det gick inte det fanns ingen plats för sådant.

Jag hade rest fem mil, men insåg att jag måste hem och fylla i dessa blanketter det blev fem mil hem då igen.
Men tilläggas bör att jag sjöng i bilen hela vägen hem, tänkte som så att
det här fixar jag snabbt. Har ju arbetat på kommunens administrativa enhet
i tjugofem år.

Men det tog sin tid med detta skrivande på eftermiddagen var det klart åkte iväg igen, nu sjöng jag inte hade däremot fått världens huvudvärk.
När jag kom fram hade de stängt, de stängde klockan fjorton på onsdagar för arbetsmöten och planering.
Jag ville kräkas varför sa hon den vänliga inte det till mig, kanske sitter hon och flinar på mötet nu tänkte jag.

Åkte dit på torsdag vi gick igenom luntorna, jag sa vad jag tyckte om eländet.
Idag fick jag beslutet det blev avslag.

Trots detta älskar jag Sverige och är glad att jag lever här.
Jag är så glad att jag är svensk, hej och hå!