Nu vet jag hur jag ska stämga av det som ändå
finns runt mig.
Tänker endast berätta om en av de saker som hänt mig.
Det är så här tror jag, vi människor har personliga guider.
Min pappa var så sjuk i cancer, jag bor fem mil från barndomshemmet.
Vaknade en natt av att någon skakade mig häftigt i axeln.
Jag vaknade och kände en stor oro, hade en plafond i sovrumstaket. När jag så upp mot den såg jag
små änglar som snurrade runt plafonden.
Jag kunde inte somna om utan gick upp och gjorde en mugg med te. Kom till mitt jobb, slog på datorn och började arbeta. Då ringde min telefon, det var min bror. Han sa du måste komma för pappa frågar efter dig. Hade ingen bil, men min måg hämtade mig på en gång.
Jag hann sitta vid pappas sida och hålla hans hand.
Vi pratade och han sa allt kommer att ordna sig för dig.
Hade nyss gått igenom en svår separation.
På kvällen gick pappa bort.
Men jag förnimmer hans närvaro.