Ute
Därute i den stora världen
Finns en människa som är så olik mej
Vi tror inte på samma saker
Vi har inte samma erfarenheter
Inte liknande upplevelser
Eller uppväxt
Det finns inga likheter
Egentligen
Och vi talar inte med varann dagligdags

Men om vi skulle träffas bara sådär
Så skulle vi kasta oss i varandras armar
Och om vi var tillräckligt från andra
Så skulle vi älska, hejdlöst
Fulla med frågor om varann
Och behov av att ösa ur oss om allt
Så skulle vi ända älska

Sen skulle vi ligga och hålla om varann
Berätta om allt det där som man vill
Helt enkelt pådyvla den andre
”utbyte av värdelös och ibland lite
värdefull information”
sen, troligen ganska snart
Så skulle vi älska igen
Snacka igen, sova, älska snacka
Ja om vi nu hade den möjligheten

Och jag undrar från och till
Varför vi inte ”bara gör det”
Och jag undrar igen
Vad är det som gör den kontakten
Så speciell
Är det våra själar som möts i natten
Där de frågar sej
”när ska våra kroppar mötas”

Våra själar kanske knullar hejvilt
När vi ensamma sover om natten
Ibland känns det så
Man vaknar som efter en kärleksnatt
Ler och ser på den tomma sidan bredvid
Som om den inte är tom


Själarna kanske väntar på
att vi med våra kroppar och sinnen
ska inse det självklara
det oundvikliga....