Men jag fungerar väl mer
som en maskin
ett biologiskt vidunder
som ett tröskverk
lössläppt bland vetefälten
i maskopi
med vallmoblommorna

Jag trampar väl mest omkring
här och där och när som helst
på dygnet
och jag kanske tittar på
stjärnorna ibland
när det är natt och mörkt
men jag skakar det bara av mig
jag skakar det bara
bort faller det fort som fan
faller det

(Det är väl det du tänker på?)

MEN JAG, JAG TÄNKER GÅ
tills mina fötter blöder
och till slut blir till järn
som vi jagar våran föda med

Så talar de om spelteorier
(mitt i natten) och allt svartnar
försöker landa
landa

sakta

sakta