Tätt lutad intill den stora granen står hon
Smälter samman bland träden i den täta skogen
Lurpassande

Den lille pojken har gått vilse i snårskogen
Det är sent och de höga träden ser hotfulla ut
Våta tårar rinner nerför pojkens kinder
Kvidande skakar han och huttrar
Var är mamma?

Huldran skärper sina sinnen
Förnimmer pojkens rädsla
Känner eufori och gör sig redo

Plötsligt, från ingenstans står en vacker kvinna framför pojken
Hon ler vänligt och hennes mun rör på sig
Inga ord hörs, bara skogens sus som brusar allt högre ur kvinnans mun
Det luktar unket ruttet kring henne

Pojken backar några steg, men huldran rör sig snabbt
Böjer sig fram och sveper in pojken i sin famn
Han skakar, men lugnar sig snabbt i hennes trygga armar
Säkert kommer hon att hjälpa honom att hitta mamma

Av en händelse rör hans ena hand vid kvinnans ryggsida
Den känns hård och sträv som bark, och där finns ett stort, djupt hål
Som känns slemmigt och stinker ruttet

Huldran slår sina trädarmar kring den lille pojken
I hennes sinnessjuka värld blir pojken hennes

Sommarsolståndoffer