finns inget mer nu
ingen återvändo
och det känns rätt
väl
för han blev så
glad

endast hans
självkänsla som
fick sig en liten
törn
när han märkte
att det inte längre
var han som

styrde kajutan

när han såg att
det var jag som
valde att ej längre
vänta

på den kärlek som
ej existerade i hans
bitterdoftande hjärta

han blev inte sårad
för att han blev lämnad
utan för att han inte
hann bli den som
lämnade först

antar jag

men jag tror också att han
kan vara lugn ändå

jag lever i så mycket
kaos så det går
ej att beskriva
och har ännu mer att
förlamas av

han får fortsätta
sin sjuka njutning
på sitt sätt

och jag är kanske
tom på ett annat sätt
men ändå aldrig

själlös...