han älskar mina
gröna ögon som
skiftar i blått när
jag upprymd och
naiv
hittar något vackert
i livet
som en maskros i
asfalten
eller en hemlig
skatt
eller en vacker
vers

han älskar den
trygghet jag innebär
allt jag gör för alla
och hur jag bryr mig
om
från djupet av mitt hjärta
utan att begära något i
gengäld
eller ens berätta det
för alla jag bryr mig om..

för han vet att jag tror
att man får det i alla fall
tillbaka på något vis
om och när det är
meningen...

han älskar hur jag
älskar mina barn
men samtidigt är det
den kärleken som han
inte kunde acceptera
till fullo
den som gjorde att jag
var tvungen att gå

han älskar mig för evigt
säger han ,och hans
mor tror att det är hennes
fel att det tog slut
mellan oss
och vill prata med mig
jag är bara glad att hon bor
300 mil bort

han älskar mig så mycket
att han far till mina föräldrar
och talar om att han ska
vara med mig
och att han ska vänta
tills jag kommer tillbaka
han berättar inte för dem
om alla saker han säger
till mig
som gör att jag aldrig kan
återvända

han älskar mig
för att det är
midsommar
och det var midsommar
även när vi möttes
den första gång
när kärleken mellan oss
grodde och spirade
trots språkliga och
distans-orienterade
problem

Ich liebe dich fuer Immer
love survives it all
yeah,det gjorde det då

han älskar mig
för att han kan inte
glömma det som
var då
men som dog för
länge sedan

han älskar men
jag kan inte glömma
alla lögner svek sorger
och tårar han innebar
all förödmjukning
all apati som följde i
spåren av hans framfart

alla chanser han fick
men inte tog

det är inte längre
mitt ansvar

men visst känns det
rätt konstigt
att jag sitter här
utan (en mans) kärlek
när han sitter
några hundra meter bort
och älskar mig....