Att bära någon är egentligen omöjligt men att vandra sida vid sida med någon är det jag menar när jag skriver att jag bär dig.

Det var 2,5 år sedan då jag första gången såg spåren av slag i ditt ansikte. Du kanske redan hade haft spår av slag på ställen som var täckta med kläder.
Jag svalde första förklaringen att det var leksakshammaren som av misstag träffat dig strax under ögat. Men andra gången var lögnen för stor att svälja för att den första lögnen satt fast som bröd som fastnat i min gom. Det gick inte att svälja.
köksskåpet, det kan inte vara sant. Från den stund visste jag att mitt hjärta talar sanning, inte du.
Jag ska aldrig glömma hur du tittade mig rakt i ögonen, utan att blinka som om du höll andan och tiden stod stilla.
Vi gick igenom hätska diskussioner innan du till slut efter många veckor kanske månader sa att det var som jag trodde. Han slår dig!

Ibland kom du haltande till jobbet men oftast med blåtiror, märken på armar.
Men det jag inte fick göra var att anmäla honom.
Jag accepterade det och tänkte i min enfald att du kommer en dag att be mig följa med för att vi ska anmäla honom.
Under tiden har vi firat, när du flyttade från honom men glädjen blev inte långvarig för han kom till din lägenhet och fortsatte med misshandeln. En dag
fick jag nog och ringde honom istället för polisen, ett misstag känner jag idag.
Den människa som jag hörde i andra änden av luren var en svårt sjuk människa.
Jag visste en sak, att han skulle lugna sig för att jag har bilder på hennes skador.
Men jag visste också redan då att det skulle bara vara ett tillfälligt avbrott .

Det har gått ett år sen det där samtalet. Det jag befarade har börjat igen.
De tre senaste veckor har jag noterat blåmärken efter kraftiga fingrar på hennes vänstra överarm och häromdagen såg jag likadana blåmärken på hennes högra överarm.

Du kanske trodde att dina båmärken försvunnit under de varma dagar du bar långärmat men det gjorde de inte.

Dina ögon gav mig det sista svaret....Du tittade mig rakt i ögonen utan att blinka som om du höll andan igen och klockan stannade, tiden stod still.
Precis så berättade du att du hade gjort när han slog dig, du visade inga känslor.
Jag vet inte om det är jag som sviker dig eller är det du som sviker mig. Jag vet bara att den som jag burit i mina händer är som den sköraste ros....och jag vet att mina händer blöder....

Jag har burit dig
i mina händer

du är som sköraste ros