du o jag
vi är maskrosbarn

asfaltsungar

som klarar
oss


lika förbannat


svarta får
som bär vitt

och skrattar
högt


fastän hjärtat
gråter


du o jag
slutar aldrig
hoppas


slutar aldrig
tro


fastän vi
bränner oss

gång på
gång


o vi älskar


bränner ut oss
totalt


o fan vad
vi älskar



som om vår
sista stund
vore kommen


men vi bryr
oss inte


vi är vana
att klara
det mesta


fastän vi
faller


faller


faller


så reser
vi oss
igen


o vi älskar
vi älskar

för svart
möter vitt

o ljuset
stundar
i gryningen


o vi bränner
sanningen


o tror
på kärleken

trots allt