Och dina gröna ögon förföljer mig
Likt gräset på den ständigt andra sidan
Som en skugga över min lycka och ett spöke över din sorg
Men det är inte på din bekostnad
Snälla kom ihåg att det inte är på din bekostnad
jag bygger min borg

Ditt leende och den tomma blicken
Jag känner den så väl
Som när jag blundar och håller om en kropp
Som jag vet aldrig kommer bli en del av mitt liv
Längre än så
Och när det blev som varmast
Var jag tvungen att gå

Förlåt för all smärta, det är så enkelt att be
När jag egentligen vet precis hur du plågas
Men jag kan inte lindra,
jag kan inte göra nåt för dig
Varför skriker min själ efter luft
och din efter mig?

I denna värld av kaos
Där allt flätas samman på nåt konstigt vis
Jag vill prata om nätter med folk jag inte känner
För det finns band som är för invecklade att trasslas ur
Så jag väver några till och väntar på min tur
Att det ska slå rätt
Men inget blir nånsin rakt,
när det en gång blivit så jävla snett

Jag sätter dig fri
Och tar tacksamt emot äran om du lyckas en dag
För jag ser mig som en käpp i ditt hjul
Jag borstar av dig nu och hänger upp dig fint
I ett skyltfönster för vackra flickor att beundra
Du har 365 dagar att ta igen
Och jag har redan förbrukad hundra

Men dina gröna ögon förföljer mig
Likt det gräs som alltid
kommer vara grönare någon annanstans
När jag smeks får du samtidigt ett hugg
Och det sticker även till i mitt harhjärta
Bland alla uppradade minnen runtomkring
Finns två högar att sortera till
Den fina, mitt osjälviska falska jag
Skrapar ihop några smulor till ditt bord
Jag ville ge dig kärlek
Men det stannade bara vid ord.