När jag blir stor ska jag ha restaurang. Jag vet precis vad den ska heta: Restaurang P. Sen vet jag inte så noga. Men det löser sig.

Förrätter ska man ha förstås. Då blir det potage - det är franska för soppa, så det måste vara gott. T ex purjolökssoppa.
Kanske en bit paté med pressgurka.
Bröd? Javisst, det måste finnas. Pumpernickelbröd eller pain riche.
Och pitabröd. Med pålägg. Såsom paprika och palsternackor (så att du inte går av för hackor).
Sallad då? Inga problem! Plocksallad är alltid pålitligt. Med polentagryn, pumpakärnor och paranötter.
Och kanske en fyra Pors.

Få se. Sen huvudrätter, ja då måste det vankas piggvar med pepparrot.
Och pyttipanna med pocherade ägg.
En given rätt måste vara plankstek med potatispuré.
Liksom pasta med pesto och parmesanost.
Och förstås plumpudding (om det är jul) och påskalamm (om det är då).
Pitepalt med pressad potatis (s k plugg).
Och vad vore en meny utan paprikapiroger i passerad tomatsås?
Tillbehör då? Ja, pilaffris, det kan man ha antingen till paella eller pekinganka.
Och pommes frites till vad som helst.

Eller helt enkelt bara en portion pölsa.

När det gäller dryck till det här så why not Porla, mineralvattnet.
Öl är otänkbart, det kommer det inte finnas en droppe av på restaurangen.
Däremot pilsner av alla upptänkliga märken. Och Pripps går ju t ex inte att undvika.
Välja storlek slipper du. Det är alltid en engelsk pint.
Och tänk på att om du beställer rött vin så ingår alltid pimpinella.

Och sen efterrätt förstås. Där tror jag på plommonkompott med persika.
Någon god prästost med portvin till.
Papaya med philadelfiaglass också.
Eller paradisäpplen med predikatsfyllnad.

Och till kaffet ska man få påtår. Gäller särskilt om man kör med pås-té.
Till detta passar en petit-chou perfekt.
En och annan bit princesstårta kan också lätt slinka ner.
Avrundat med päronlikör i generösa pokaler.

Barnmenyn består av pannkakor som förrätt och prinskorv eller pizza-slajs som huvudrätt.
Och till efterrätt plättar med pistageglass. Och paj á la blåbär, paj á la äpple eller paj á la Pajala.
Drycken är genomgående Pommac. Eller pastöriserad mjölk.

Paradrätten för våra telningar är annars polkagrisar. Som för- huvud- och efterrätt.

Glasen vi alla dricker ur är av allra bästa sort. Vad sägs om preussisk-böhmisk kristallglas från Prag? Och maten – håll i er nu – den äts på porslin. 

Bara prima produkter, således, på denna restaurang. Alltid pinfärska, proteinrika och proffsigt presenterade. Ja, rent panegyriska i sin peristaltik. Och klart prisvärda, dessutom.

Apropå prisvärt så är det fritt fram att lägga in en prilla efter maten, företrädesvis på punschverandan som ansluter till restaurangen och har ett praktfullt panoramafönster mot den pittoreska parken. Cigarett och cigarr är dock båda strängeligen förbjudna här. Piprökning uppmuntras däremot å det grövsta.  

Allt är putsat och fejat. Borden är pyntade med petunior, pärlhyacinter och påskliljor (om det är då).
Och där prunkar prästkragar, penséer och purpurfärgade pioner.      

Javisst ja, det höll jag på att glömma. Om man trycker på väggarna på olika ställen kan det komma poesi därur. Postmodernistisk sådan. Och mycket av Ezra Pound. Sätter du pennan till väggen och skriver något eget så sugs poemet in där. Och strömmar ut när nästa gäst trycker på samma punkt. Om många ägnar sig åt detta samtidigt kan polyfon poesi uppstå. Det blir perfekt.

Väggarna är utsmyckade i grandios pretto. Endast original av Picasso tillåts paradera förbi dina purhäpna pupiller.

Längst där framme presiderar ett piano. För vill man inte prata persilja ska det finnas musik. Non, je ne regrette rien och Ta av dig skorna är som du förstår två av örhängena i denna restaurang.  

Alla hundar och andra pälsdjur är portförbjudna på restaurangen. Om det inte är pudlar. Eller prärievargar.

Och hör du nåt som plaskar till vänster så är det bara akvariet där ett stim pirayor håller till. Skulle det vara ett rejält plumsande du hör, kan det vara en gäst som promenerat fel.

När jag tänker på saken skulle det också kunna vara så att en pensionerad polis kommer ridande hit från Pampas många hundra gröna mil och därför finns det ett litet prång direkt till höger när han stiger in, där han kan kan lämna sitt ridspö, sin pistol och sin manton.

Gott om p-platser är det självfallet runt restaurangen, vare sig man anländer per ponny eller prålig Porsche med privatchaffis.

När man så är lagom proppmätt ska man väl pröjsa för allt det här. Med vad? Ja, vad kan då vara mer passande än pengar? Sånt där som prasslar. I en plånbok. Eller en portmonnä. Såvida det inte är ett plastkort.

Men det går hur bra som helst att pruta. För alla som heter Peter eller Pamela och bär peruk och kommer från Polynesien.

Samt förståss alla ni som heter Anna eller Otto. Palindromer som ni är.

Och när du lämnar restaurangen och ska ut i den regniga natten igen så står han vid ytterdörren - i plym och piratögonbindel och med en papegoja på axeln – och ger dig ditt paraply och en puss på pannan, din högt värderade värd, den propre ägaren till panget, Göran P Rödholm.