[g]Här kommer en liten fortsättning[/g]


Jag hörde hur farmor gick och la sig i rummet intill.
När jag hörde snarkningarna smög jag tyst upp och in på toa igen.
Kanske funkade det nu, några timmar senare.
Då var maten kanske smält och lättare att få upp.
[k]Innerst inne visste jag att det var lögn. [/k]
men man kan alltid hoppas.
jag låste dörren och satte på kranen.
Nu skulle skiten ut.
Fingrarna åkte ner i halsen och jag kände hur min nagel rispade något.
Klökningarna kom sakta men säkert.
Och tillslut kände jag att något kom upp.
Ur mig kom det smält macka,
276 kalorier som nu var utkletade i min kropp.
Med mackan kom det röd magsyra.
Eller, magsyra och blod.
Jag hade hört att det var farligt att spy,
men ännu var jag ju frisk.
Jag ställde mig på vågen,
56,4.
"Fan" tänkte jag, "det där ÄR för mycket,"
-ditt jävla matvrak, du har förstört din framtid nu, om ditt mål är 40 måste du sluta äta helt nu, sa jag till mig själv i en viskande ton.
Jag hade aldrig hatat mig själv lika mycket som då,
Aldrig.

När jag vaknade nästa dag hittade jag en lapp på sängbordet.
"Jag är i stan lilla gumman, kommer nog hem vid tre. gör lunch och frukost själv.
Kram Farmor."

-Jaaa, skrek jag.
Om hon inte är hemma märker hon inte att jag inte äter. vad underbart.
jag borstade tänderna och kollade vad som fanns i kyl och frys.
Kunde ju ta och vispa ihop någon våffelmix och slänga hälften.
Då kunde jag bevisa att jag ätit.
Så fick det bli.
Jag vispade ihop smeten och gräddade våfflorna.
Fan att folk vräker i sig sånt här.
Det är ju socker och socker rakt igenom.
Typ 600 kalorier per del.

När våfflorna var gjorda och hälften slängda gick jag stolt ut en runda.
En timmes powerwalk brände ju typ 500 kalorier, och det behövde jag göra.


Jag räknade på vad jag ätit dagen innan och insåg att det behövdes fem timmar med powerwalk.
Bäst jag hittar på något att göra påvägen.

Jag gick den långa rundan vi brukade gå på våren.
Nu på hösten i oktober var det inte lika fint med alla vissna löv, men den var lång, och det var det jag var ute efter.

Jag kände hur kalorierna brände och gick stolt tillbaka till huset igen.

Jag hade aldrig hatat mig så mycket att jag gjort vadsom helst för att dö,
men jag hade aldrig älskat min hjärna så mycket som idag.
Att jag inte tänkt på att banta såhär istället.

Att bara dricka vatten skulle göra under för mig.
'




Fortsättning kommer.