Vad är kärlekens krafts innersta mysterium?
Är det att man älskar själv,
eller att en annan älskar en?
Kommer kraften utifrån,
från någon annan än en själv,
eller är den inifrån och egen?
Ingen vet. Det enda säkra är väl
att man aldrig är helt ensam om den,
att den måste vara dualistisk,
ömsesidig, för att kunna existera och fungera,
och då lutar jag åt det mysteriet,
att det är två själars samklang
som det handlar om,
som på något sätt har en kontakt
utöver den materiella,
som tycks klart manifesteras
när två själar har bestående kontakt
fastän den fysiska kontakten saknas.
Det är nog om något äkta kärlek
som består i andra dimensioner
än i bara tid och rum.