~*~

Avskyns Styx floden av det dödliga hat,
Ledsamhetens Acheron av sorgen, svart och djup;
Cocytus, namng'vs ur klagosången högljudd
Hörd uppå beklagans strömmar; vilde Phlegeton [580]
Vars vågors störtsjö utav eld upptändas av raseri.
Fjärran från dessa en stilla och ljudlös ström,
Lethe Glömskans Flod härskar
I sin vattenfyllda Labyrint, varav den som dricker,
Oförtövat sitt forna tillstånd och väsen förgäter, [585]
Glömmer båd glädje och sorg, fröjd och smärta.
Bortom denna flod en frusen Kontinent
Mörk och vild ligga, med perpetuella stormar slagen
Av Virvelvind och dryga Hagel, vilka på fastland
Icke upptöa, blott samlas på högar, och spillrorna tycks [590]
En uråldrig hop; allt därutöver är djup snö och is,
En avgrund så djup som det Serboniska Kärr
Emellan Damiata och Mount Cassius det gamla,
Där hela Härskaror haver nedsjunkit: den svidande Luft
Bränner frost, och kylan utöva Eldens verkan. [595]
Ditåt med harpya-fotade Furier kommo,
I viss utveckling alla de förd'mda
Ditbringade: och känna turvis den bittra förändring
Av vilda motsatser, motsatser genom förändring mer vilda,
Från Sängar av rasande Eld att svälta i Is [600]


John Milton 1667

LPWJ svensk version 11/07/10

En länk för de som var med då, också (eller kanske framförallt) för de som inte var det

Förlorat Paradis: Bok I (J.Milton)