silverhimlar sveper

flimrande andas

kronor

igår fick jag

en gåva

förstår ej varför

en djupt vinröd doftande ros

av en kvinna av en man

levandeljus är de samman

många årsringar bär de i hjärtfamn

goda älskade vänner

flimrande andas kronor

ty mina ögon är tårade

söker stänga

dörr

detta är inte en kontaktannons

det är en berättarskål

mina händer är längtande skålar så är det

intet är märkligt med det

ord ringer;

skulle jag mött dig på gatan på krogen

på stadens torg skulle jag

aldrig stannat

mansord till mig

komplimanger

kom pli manege

varför skars min hud i strimlor

varför flätades huden

vridmönstrad

det vet jag

kunskapsljuset är vida

 nej detta är inte en kontaktannons

har blivit litemycket skygg genom åren

dessutom ringer orden;

skulle jag ha – då skulle jag aldrig stannat

ändå

ser jag er vackra män

nej, det är ej en sarkasm

i mitt bröst sitter ett barn en kvinna

hon sitter i hjärtgårdens

tempellund

jag vet henne

hon drömmer sagoregn

hand om handsteg

hjärtvingars

ljus

hon drömmer om ögons omslutande kärlek

älskade du är vacker var jag än mött dig hade vinden stannat mig

hon drömmer om eldens värmande

om dansen i armars vackerfång

om nära om spirande

livsnära

hjärtmenings sannhet

bryter av pennans spets

slår samman boken

reglar dörren

sjufalt

om

nej detta är inte en kontaktannons

även om min viljedröm är

mötandeljus värme

har blivit

litemycket

skygg

jag lyckas ej stoppa

hennes tårar

kanske guldfiskar simma

i näckrosdammens

sköna spegel

djup