solens frånvaro
påminner om dina
kyssar
de som aldrig
blev fullbordade

de som lockade
eggade hetsade
värmde ända in
i det innersta rummet
trots att de inte
existerade

men de var på väg
åt mitt håll
du också
kunde känna
din andedräkt
fräsch och ren
och din tungspets
som försiktigt
smakade av
och hur vi inte
längre kunde styra

hur vi behövde
varandras kroppar
munnar tungor
själar
den föreningen
var det ultimata

och efteråt
grät vi
för att det var
så vackert

du var inte längre
rädd för mina tårar
och jag fick
känna dina
från din kind
mot min....