* * *
Bladet av flod blir grått som stål.
Dimman täckte trakter med en våt bomull.
Jag är ledsen utan dig, min sorg.
Anse inte mina bekännelser som ett skryt.

Prasslet av stenar tisslar om något.
Kvällssvalka överhöljer mitt ansikte.
Kom fram till mig åtminstone någons skugga,
Rör vid mig med smulan av lövfällning...

Ett gräs rysa och kura ihop sig i en daggig fukt.
Månen har uppstått, som ett rökfärgat öga.
Vet, att minnet av dig är fortfarande levande,
Men är det väldigt ensam utan dig...

Den sinnliga svärmen av mina drömmar
Surrar hittils med en honungsbörda över dig...