* * *
Höstdag, som en blodtörstig bläckfisk,
Hakade sig fast i en björkhage.
Moln tar med sig den snåla solen
Som en helig börda någonstans.

Jag står ensamt bland björkarna.
Min stämning är konstig för dem.
Men vet de att jag har sårats av en kil
Som tranor stack in i mitt hjärta.

En biktplats av en överjordisk sorg
Samlar budskap om vårt avsked.
På grund av att du inte är med mig
En bevingad lövfällning blev galen.

Det verkar att på alla jordens utrymme
Överlevde bara det här prasslet...