Känslan.
Den fanns kvar. Den levde fortfarande.
Jag hade ju svalnat.

Känslan.
En overklig, vibrerande förnimmelse.
Det snurrade. Det blev tyst.
Var det regnbågen jag såg?

Känslan.
Du hade allt i din hand i det ögonblicket.
Ja, jag kapitulerade. Du ville ju det.
Din självgodhet gick inte att ta miste på.

Känslan.
Den fanns där. Du visste det. Du såg det.
Men jag besvarade känslan med falskt förnuft.
Stolthet?

Känslan?
Äntligen såg jag rädslan i dina ögon. Osäkerhet.
Jag var inte längre i dina händer.
Förtvivlad?

Känslan?
Finns där för evigt. Men du får inte veta. Aldrig.
Sorg.