tystnaden fick en ny innebörd
sedan du tränat mig i det
liv som munkar och nunnor
ofta självplågande praktiserar
men jag dog inuti och svor
att aldrig bli som du ville ha mig
och innebär det synd är jag
trots allt fri...
dina gåtor ska jag aldrig
förlåta


tystnad som terapi
men vad menar du
hör du inte mina
skrik
jag är inte som du
det enda jag gillar
med dig är min kärlek
som lever än idag
men den blir allt svagare
jag går sakta framåt
men jag går
och njuter av alla ljud
från allt som inte är du



snart ska jag föra över den
kärlek som envist klamrar sig
fast i mitt hjärta
till godheten och trygghetens
famn
och viska ömt ett annat namn
till någon som inte är som du
och som kan trösta på samma språk
kärlekens och ömsesidighetens...
du hade inte samma ord
som mig
för någonting
fast du sa dig vara svensk
så förstod jag ingenting...

min tunga talar kärlekens språk
men du hade fastnat i hat och
bitterhet
aldrig såg du längre än till din
egen spegelbild
ditt ego var ditt allt
det enda du behövde
och verkligen ville ha

var det något annat som
för stunden lockade dig
tog du det eller gjorde
någon annan ledsen och besviken
hånfullt spottade du på de som
var kärleksfulla
den enda kärlek du kunde få
var ful och diktatorisk och du skröt
om hur du förnedrade och gav de
vad de förtjänade....
och de höll käft

så..nej tystnaden är inte min vän
den får du behålla som
tortyrmetod
att användas på andra
men aldrig mer på mig
jag är för bra för dig!