Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

ctrl+alt+del my heart




Canis dirus

fryser
fast till is i marken

men rädd är jag aldrig
jag visste hela tiden


-
du morrar och jag fräser till svar
önskar jag kunde ryta
skrämma bort dig

bort!

du smyger närmre
cirkulerar ljudlöst
släpper mig inte med blicken

och jag hinner inse
att du blir min död
innan första hugget kommer

hål i magen


...

kärleksbett?
nej

för klor river upp arm
tänder biter upp bröst
och jag fräser fortfarande

din odjurskäft är mycket starkare
än mina nyckelben
blås hellre ned mitt hus!

du gräver, letar i mitt bröst
hela din nos är dränkt i rött
hela jag är dränkt i panik

skona mig

och ljudet av dina krafsande klor
i min slamsade insida
upphör

du backar en halv meter
gläfser (skrattar) åt mitt nu totalblottade hjärta
som fortfarande slår

det finns inget som skyddar nu
inga ben, inget skinn
ingenting

bara din kalla andedräkt mot mitt
allra värdefullaste organ
konstig känsla

välbehag?

för någonstans i dina gulbruna ögon
ser jag dåtiden glimma
om än bara för någon sekund

du känner det
inser

så du ångrar dig
förbannar dig själv
gnyr som en liten valp

en sista intensiv blick
(en tår)
sedan vänder du ryggraden till

och jag springer
blöder
springer
blöder


blöder
blöder

 

 

fan vad ont kärlek gör




Fri vers av C.Wieske
Läst 491 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2010-07-21 02:47



Bookmark and Share


  Elin Brändström VIP
Verkligen mästerligt!!
2010-07-22

  Ulf D VIP
Spännande text och jag fastnar för på rubriken och raden"ser jag dåtiden glimma om än bara för någon sekund" och får ihop det plötsligt, Canis dirus, en pleistocen varg eller utdöd(ctrl+alt+del) jättevarg. Kanske en symbol för rädsla.
2010-07-21
  > Nästa text
< Föregående

C.Wieske
C.Wieske