I mina unga år dissekerade jag hjärterötter på löpande band. Jag plankade vartenda tåg och blev förälskad i varenda stad och varenda mörkhårig människa jag kunde hitta. Jag sov på parkbänkar och levde av svetten från dansgolven. Jag bytte namn och ålder. Ingen kunde hitta mig.

I mina något äldre år insjuknade jag i den ständiga jakten efter adrenalin. I mörka gränder på okänd ort. Där dränktes jag av lusten att leva ett liv i frihet. Min nakna rygg mot alla kalla husfasader. Andras nävar i mitt hår och andras tungor i min mun. Deras lust var av en annan karaktär. Det var bland det första jag lärde mig.

Alla dessa kalla kårar. Alla skräckfilmsscenarion jag försatte mig själv i. Alla förspelscigaretter på alla sunkiga balkonger. Alla skrik efter mer. Alla skrik efter hjälp. Alla händer innanför huden. Mina sönderrispade armar som klängde sig fast vid alla suktande främlingar. Medan jag enbart suktade efter min egen existens. Visste att det var farligt men jag kunde ju inte motstå.

Och så nu. I en helt annan tid och en helt annan famn. Får jag långsamt ta del av dina hemligheter. Bevara dem i mina innersta gömmor. Vet att det är farligt. Men jag kan ju inte motstå.