Ord, ej lika berörande som din vita hy,
Motsägelsefullt, söker jag en värld utan dig nu,
En strävan, åh låt morgondagens rosor gry,
Medan allt försvinner, skakar verkligen du?

Jag ser, så absurt, dina ögon har mottagit mitt ord,
En längtan efter ditt försvunna hat, väcker min kropp,
Skäms du din skönhet, som lät dig växa i min ömma jord,
Men nu har du vissnat, du kommer aldrig ha något hopp.

Ge upp nu, din jävel, fyll dig själv med ditt narcissistiska hat,
Men ack, fylls jag av det förflutna, och du lämnar mig ack så blek,
Fan, åh gamar, förgör vår lycka, ät vår kärlek till mat!
Vår kärlek var en lek, men det var inte mig du svek.

Så må du din egoistiska sida vinna,
Lyfter du din hand, skall jag den icke finna.