Musiken formar känslan som väcks likt ett litet barn
Rädslan tar över, orden tar inte slut.

Rösten är sammetsmjuk men skör.
Ett gammalt ljus slocknar och röken bildar en spiral.

Inga böcker, inga låtar är skrivna om oss.
Jag finns inte.

Skriv en låt, du kan ju spela piano!
Jag väntar, jag lovar.

Det kittlar i fingertopparna.
Skriv om vägskäl och drömmar, den ska vara glad men ledsen,
Optimistisk men inte naiv, förstår du?

Börja då, använd din fjäderpenna jag köpte till dig i julas,
Det blir mer poetiskt då! Skriv.

Du stönar.

Röken från ljuset försvunnit,
Den har dött precis som vi!

Den har inte försvunnit, den syns bara inte.
Lukta, sa du.

Den finns kvar,
Precis som du och jag.