Taktfullt, mjukt spelas musiken i bakgrunden och under några sekunder,
Stannar tiden och jag känner en bisarr längtan efter skrattande fjärilar.
Jag fylls med lust och öppnar den stora ekdörren ut till skogen.

Månen som har väntat på mig, tar mig i handen och vi flyr.
Han är halv, men med mig så är han hel.

Vi flyger fram, hem till vår rosiga äng, där blommorna kittlar under mina tår.
Under pilens grenar tar vi skydd mot dimman som likt en slöja fördunklar landskapets ansikte.
Där, mellan grässtråna ser jag hans leende, och inser att kvällen snart är slut.

Efter vi älskat, kan jag inte somna,
Ty snart är det dag, och då är jag ensam igen.