han var här igen..
älsklingen
den enda jag kan tänka på
dag som natt
han som är det dyraste
jag vet
fast jag ändå inte är
materialistisk

min skatt... det är han
och lika svår att finna
som en
då jag är värdelös
på att läsa kartor och
tyda kompasser

idag
när jag gick i timmar
efter den verbala attacken
som fick mig att helt
tappa luften
från en verkligt ond människa
inte visste jag väl då
att jag skulle få ett
livstecken igen
från honom


ja han var här idag
alldeles nära intill
distansen till trots..

jag undrar om han vet
eller förstår att jag
är mycket mer än alla
saker jag slänger ur mig ibland

att han är den jag alltid tänker på
först och den jag sätter främst
och närmast
trots min dumma lek där jag
försökte vara tuff och cowgirl och
låtsades inte behöva honom....

och att jag faktiskt skulle
kunna vara rätt trevlig
om han bara gav mig en chans..

jag längtar och önskar
att tiden skulle bli mogen
för honom och mig

för ett försök

det kunde det väl ändå
vara värt
hur ska man annars kunna veta
om man gör fel eller rätt
och om känslorna är lika
starka då som nu

hur?