Jag lägger dövörat till,
Eller har hela min kropp döv?
Jag har inte kollat mig, inte på ett tag.

Jag som vanligtvis brukar vara klok,
Beter mig som en idiot,
Eller har jag alltid det gjort?

Chokladen som brukar förgöra min sorg, smakar inte längre choklad,
Den smakar tegel, endast tegel.
Den har byggt mig en mur,
Riv den, snälla, riv!

Min röst brukade höras tydligast av alla,
Min publik brukade applådera till min sanna glädje,
Nu applåderar de till min falska sorg.

Ett ögonblick står jag tyst,
Ser tillbaka på allt jag gjort, gjort fel.
Höjer min slägga.

Jag vill ändras nu.