Jag har en röd skalbagge i mitt blickfång
det finns inte så mycket annat som får plats
just nu
Synfältet har smalnat av
och det enda som ryms nu
är rubinröda vingar

Minns du vad jag sa då
de sekunder då mina ord letade sig in
genom dina hudceller
Letade sig in
och studsade
mot tangenten där inne?

Nej, inte jag heller
och kanske är det just det som förmörkar
Just det som skaver så förbannat

Jag minns inte ens vilken ton det var
Minns inte ens färgen på tangenten
men jag kommer ihåg nyansen på din iris
när dina ögon
dansade samman
med mina mörka pupiller

Då
när natten var så mycket mer
än dunkel
och toner var något annat
än blott vibrationer
När framtiden var innesluten
i en hjärtformad ask
förvarad i din innerficka

Då
när tryggheten expanderade
i varje enskild nervcell
och inte enbart svävade förbi mig

på rubinröda vingar