När förarsätena är tomma är det bara att gå in och sedan ligga lågt.

Förarsätet är ganska ofta tomt, jag betalar nästan aldrig. Busschaufförerna står utanför och bankar med nävarna i den blå plåten. Skrattar, röker och sparkar på däcken. Jag kan inte namnet på någon av dem, men känner igen ansiktena. De ser nästan likadana ut. Fläckiga, glansiga och rispiga. Ibland ett skärsår efter en rakhyvel.

De skrattar.

De hostar sin rökhosta.

Jag har Led Zeppelin i öronen.

Jag ligger lågt.