Barnet kröp ut ur kokongen och växte.
Hon hade suttit kvar inne i kokongen av rädsla.
Långt inne i sitt inre visste hon att hon kunde...
men att gå emot någon som hon älskade så högt...
skrämde henne mer än instängdheten i kokongen...
Kokongen luckrades upp ju mer hon började söka...
...söka efter sin inre förmåga....
Hon skrev... och skrev... och kanske var hon alltför öppen...
... alltför öppen om sin person, men det läkte hennes sår...
så att hon kunde knacka hål....
... knacka hål på det hårda skalet på kokongen...
Kraften att söka svar och använda varenda viktig text...
till att ta reda på viktiga delar som hon behövde för att
knäcka den sista lilla biten av kokongen... kraften...
den kom inifrån henne själv... genom förändring i tankebanor...
som gav förändrade känslor... som gav liv.
Barnet kröp ut ur kokongen, ur fängelset och blev...
en fri och självständig.... vuxen med många nyttiga livserfarenheter...

© Junia Tronestam 2010-07-29