Försynen förärade dem födelse
i sagoskimrande helgedom:
barrstigarnas tidlösa födslo-
rum
i storskogens djupa andetag

deras födsloskri´n
blandades
i årstidernas frustande
närhet

med seklernas generationsmängda sorl

deras sinnen spanns
i vindarnas vila

av ursprunglig skönhets milda
puls

och de drack ur kärlekens djupaste
källa
valljäntans modersvarma vargamjölk

de sög solens spenvarma upplysning

och hörde häpna livets glittrande

leenden i solregn

hänförda drack de symbiosens symfoni

och de mondiala sångerna och kysste blom och bi...

de såg
visdomens viskande förnimmelser
lyssnade till fjärilens fladder

humlans brumm-
ande ande och flykt och doft i blomma

och deras själar vaggades varsamt

av Jordens sång

in i livets helande
hemligheter

och antingen är de

ingenting

eller ekon ur ursprungligheten

som sjunger längtan i mänskobröst