Grymt plöjer tåren under
höjda ögonbryn,

du ska lära dej att strida
som en hjälte,

för kung
och land ska du dö,

min dröm ilar över krökta pipor
lika ogripbar som en liten svalas
flykt mot skyn,

jag hatar att slåss och skjuta,
varför
döda dödas tills ingen
längre finnes till,

med vita handskar på ärrig hand,

gömmande bakom stenhård pupill,
skrämmande politik.

i vargakäften
så cyniskt blottas blodig tand,


varför, men du måste offras dö och kämpa,

i gröna vapenrockar där tysta kulor

dödar du och jag och vem som helst,

i dress med blanka knappar
ja där stogo vi,

vårt nya hem
så främmande mot förr
var tolfte kompani,

i givakt under fanan gul och blå,
röda ögon vrål och diciplin,

befäl med stenansikten
som röjer ej en min,

men som skriker krig
och ingen fred,

men jag längtar till min flamma
bara för henne jag gör honnör,

för hon har gett mig vingar
som jag kan skruva av och på.

så för faan skjut salut och bom bom bom
hon är min längtan och likör,

för henne ska jag kämpa
i mörker och i hetta ,

i nordens alla kölder
ja ända tills jag dör,

jag smiter och jag schappar
till henne jag har kär,

så bom bom bom hennes runda
barm den smäller högre
än kanoner och gevär,

som straff i buren
jag åker ut och in,

men min längtan är min styrka
dom kan mig inte knäcka
dom får mig ej på fall,

reptilens dröm,
jag hans maträtt

en hämd som han
vill njuta rå och kall,

men min älskling väntar
troget,

och bortom stora riksdagsmannaval
dessa djävulsdrakar,

bakom egna galler
blir så rädda uti sin krigsmaskin,

och nu drömmen som jag drömt,

jag får min frisedel och för din skull
min kära,

så ska jag skall den vårda så ömt
och spara under ett gyllene lock
i det finaste smycke skrin.