Precis som att tiden tog det djupaste av andetag

som om allt frös till ett vackert tavelmotiv

Minnena i chockvågen, allt som var du och jag

då när dina blickar gav mig liv

Som en sten in i mitt bröst

jag känner ensamheten skölja över

du ger mig inte längre tröst

men jag vill och jag behöver

Du, du är det finaste jag vet

du som gav mitt liv kontrast

det är ingen hemlighet

utan dig står jag inte fast

Ännu är du det vackraste jag sett

den som jag vill få somna brevid

jag har önskat, bönat och bett

min kärlek till dig tycks inte ha nån tid

Din kärlek är någon annans nu

ensam står jag kvar

doften är borta, ingenting luktar längre som du

minnen och saknaden är det jag har