en enda människas goda ord
goda tankar
att endast en människas
så enkla handlingar
kan ge så mycket igen

försöker att tänka
på det
i tacksamhet
över alla som är så
goda
så äkta och så
fina

lätt att glömma ibland
när man hetsar
och kör på i 140
bara för att slippa
känna efter.........


ikväll
kände jag efter
en enda sekund
mer behövdes inte innan
jag kände tårarna
och alla tankar om allt
jag inte kan eller vill
förstå eller tala om

sådant som sårar
för det borde ju inte
vara så,till exempel..
en mor ska vara mer
än hon är,min alltså
men det kommer jag
aldrig att kunna säga
har inte hjärta till det

men det är en anledning
till varför vi inte kan prata
inte om annat än väder och vind
och sånt som inte berör mig

hon tror att jag ska gå
tillbaka till mitt ex
och till mitt hus
det är bara för att jag är
enda dottern som bråkar
och går mina egna vägar

och jag antar att hon skäms
för att jag hellre är ensamstående
med stoltheten kvar ,än
tillsammans med någon som tar allt
av min värdighet och all min
glädje i livet

jag som vägrar tiga och
trampas på
jag ska tydligen skämmas
för att jag bara bor i en
simpel liten lägenhet
när jag hade så stort och fint hus

hon har inte sagt det högt,men
det behövs inte,vissa saker
kräver inte mer än en blick
för att genomskåda
jag hatar att titta rakt in i hennes
ögon för jag vet att jag sällan
kan se något som jag gillar
eller längtar efter i dem

hon lyssnar på mitt ex
när han snackar strunt
men när jag någon gång
sagt hur det är och var
mellan oss och hur han
nästintill lyckades förstöra
både mitt och barnens liv
lyssnade hon då..
nej, inte ens ett svar
fick jag

sen har hon mage att fråga
mig inför alla sina arbetskamrater
om jag inte skulle fara på
den där resan med honom ,
mitt ex ...
ha! vem fan tror hon att jag är!?
och vem är hon...

jag sa till henne direkt och på
skarpen att skippa skitsnacket
och frågade om det var han
som hade tutat i henne det

jag fick inget svar ,återigen
men jag tror inte hon försöker
igen i skydd av sina arbetskamrater
nu när hon sett att jag står upp
för mig själv,jag har inget att
frukta,inget att skämmas över
det vet jag i alla fall,fast jag fått
lära mig det helt själv utan vare sig
stöd eller uppmuntran

jag har inget att dölja
kanske är hon också
en sån som blundar
för vad andra går igenom

jag kommer i alla fall
aldrig att komma henne nära
en kram är aldrig riktigt
varm om den kommer från henne

vet inte om hon är rädd för mig
men vad skulle jag kunna göra
jag ville ju bara ha närhet
bli älskad
för den jag är
och den jag var

jag hade kanske behövt någon
som stått upp för mig
när jag gick igenom mina
helvetesår i skolan
såsom jag alltid slagits som en
varghona,ett lejon,en tigrinna
för mina barn
vid minsta misstanke om att något
inte stod rätt till

jag kanske hade behövt höra
orden ibland,du vet det där
mammor säger ibland..typ
"jag älskar dig"

"nattinatti" var det ömmaste
hon kunde säga
som jag kan minnas

jag borde inte klaga
vet ju att hon älskar mig
innerst inne
men jag har fått ett ganska
hårt skal
som jag ikläder mig när det är
besvärligt och när mina känslor
riskerar att svämma över
alla breddar.....



och så han
mannen som tydligen
älskar mig över allt
han som uppvaktar mig
med smicker och falska ord
och gör allt för att lura mig
att komma tillbaka

han vet precis alla mina
ömma punkter
och han trycker på dem
varje dag
gång på gång

jag kan snart inte
tänka på något annat
och på hur synd det är
att han inte sa och gjorde
allt då
när han hade chansen
under alla år som jag troget
älskade och väntade
på honom
vad han än gjorde eller sa
till mig

han skrattar och säger att
han inte menade något när
han sa alla elaka saker till och
om mig
och att han lät mig ligga ute
och på golvet utmattad och frusen
av hans kyla,och nattens, och mina aldrig
sinande tårar
medan han somnade gott
det kan jag inte heller
glömma

jag vet endel hur han
reagerar nu
han har medgett vissa saker
som att han blir attraherad av
och upphetsad av mig
när jag är ledsen och arg
perverst...

så det är väl en förklaring
varför han sårade mig så mycket
han fick den att stå då
eller nåt..i dont know..

ja,såna här knäppa tankar
är en bråkdel av allt jag
känner när jag tillåter mig
att öppna upp

vrider ventilen på pys-läge
så att lite gift kan
sippra ut
och ge plats åt att andas in
än en gång

tills det blir fullt igen...