Som man kan stirra, Förvånat stirra sig blind på sin egna
påhittade vandring. Vila i sitt egna medans man plöjer igenom tankarna.
Förstelnad morgon till vilket själen gråter åt. Ingen vet varför.
Att så vördsamt titta till flugan i fönstret som ej hittar ut. Vi han och jag. En känsla av död helt enkelt morgon död.

Tjockt och sympatiskt en slags själv vald ting utveckling. Att ej vara
vara i sig själv utan traska omkring. Som ett ting. Med ett slags gråtfärdigt flin
som inte ens själv vet vad den vill. Som att gnugga in ögonen med svalnat kol.

Att ligga stilla.
Sympatiskt stilla

grått krossat puder över vita väggar med svarta små penseldrag då det hela har stelnat. Min sinne värld är ibland bättre än det tomma utanför.
Där inne här inne. Där saker skapas ser jag dom tydligt.
Utanför, Kaotiskt svälter sinnesintrycken till tal och gester.

Förlorade en än gång.

universums sakrament som spelar sin flöjt framför ögonen

En tröglytande svar av än sen då

Du förvånas då inte av mig. Men fan du förväntar dig att jag ska se dig

I alla din prakt och det gör jag. Märkligt spel. Universum som en evigt pladdrande fem åring. Ni andra kan köra i autobahn genom era veckor utan att se såsom stealth tränade småbarns föräldrar men inte denna karl. Han plågas av skiten.

Som ögon av eld som glor stirrar och undrar. Vet han ännu ?
Ser han oss ? Vill han hit ?
Håll klaffen med er.

ju mindre jag tittar desto större blir allting.
betydelselösheten gör en lättare i sin livsbana. Du är inte betydelsefull.
tack tack. Det sägs att hela 20 år ålderna tillägnas att komma över sig själv.
Jag vet redan att jag inte är viktig. Inte i det stora hela. Jag är viktig för mig själv det tordes räcka. Och i det smala området in vilket mina relationer känner mina kramar.

Men här utanför där tittar dom på mig. Vet han ? Ser han oss? Vill han hit ?
Håll klaffen.

Djupa meditationer, Än sen då ?
Evigt liv, än sen då?
En känsla av rundgång i huvudet
som slungas mot en. Man blir paff och det känns som att man borde dö
för att man kan se det och känna det.
För att man stannar och tittar på den.
den tittar på en från sin del av kosmos och skrattar på.
Titta som han springer
han måste fram.

sortera ut skiten. Men det finns inget att sortera ut.
Jag kan då inte göra det. Det bara kommer där när man låtsas som att man
har en aning. En sucker punch
Då man sitter i en mekanisk mask påväg.

Gå nu herr universum jag kommer till dig då jag är menad.