Mörkerskrift är knepigt

Jag sitter i mörket
ingen kan se mig
glömsken
fullkomlig.
tänd på solens yta.

brinner i rummet utan luft
imploderar
under erat skratts hån

Nattsvart
Jag ser ingenting
rör svartheten.

se mina tankars färger
såsom de vilar över mitt huvud

de rymma vackra ting
de döa äro här
de hava ingenting
de vara allting
de vara ingenting
sakta flytande
erotiskt och passionerat flyende skimmer
euphoriskt knackande
några slag i mitt huvud
pulser av mitt liv
trevar i ett vackert seger tåg över döden
åtminstone denna kväll.

Jag sitter i mörket ingen ser
Jag ser inte.
Vägen är tom
vägen är av syndens bittra frälsning
såsom intas med ett stilla vemod
det som finns är ovärdeligt bortglömt
bortträngt in i glömska
såsom gräs under vinterns skal.

vinden viskar ensamt om tidens avsked.
talar långsamt.
Dom talar andlöst
om vägen där vi står tillsammans igen
då allt vilar
stagnerar för att sedan återfödas
då tiden är ingenting och allt exalteras ur
alltets storhet
pustar ett gigantiskt eldklot
som målar världen framför sig tidlöst.
jorden äro ständigt havande
universum är våran sanna förälder

Bollmande värme
grönt och lila spelar i mina sinnen en stilla väldoft
tar djupa andetag
vilar

trevar
sakta på nattens droppar
stönar och ögonerar.
jag trevar
värmer mig i era blickar
och tränger mig fram i era själar

finner inte frid i ert härstamhälle
rasen är förgyld men
civilisationen nedgången.

hatiskt fördärvad
på kant
jag ser
rutten
kärlek som
ätits och kastas
byggnader som rivs med marken
de hjälplösa dånande ögonen
av kalla barn
dessa

andas i mina lungor såsom sot
där kommer de vila tills jag dör.



Kan inte äta i totalt mörker.
känner min kropp närmare
mitt skelett talar om
ämnen i min kropp
kittlandes driver blodet med mina nerver
skämtar med hjärtat
talar filosofi med ryggraden
den djupa själen leds i kroppens behag-


driver med vinden tills seglet lättar
tills haven stillar min törst
tills galgen visar sig
tills hatet mättar
tills kärleken sinar
tills tiden biter
tills halsen tystnar
tills

saker är tomma borta övergående stilla
lagom
lagom vackra med inte här
inne i mig