varför gör det så ont när jag ögnar genom albumet?

man ser ju så tydligt att människorna på bilderna
har så roligt
är så lyckliga
ser så trygga ut

jag försöker svälja igen

dessa minnen är som knappnålar
färgglada och vassa

dessa fotografier:

jag i barnvagn
alltför många knä- och armveck
tyst joller
oskyldigt lyckliga ögon.
storebror står stolt bredvid

polaroider

jag kastar en boll mot trappan
jag ser mig själv i spegeln
storebror sitter bakom mig i leksaksbilen

smärtan är så stor
för jag är inte där
vid ett givet nu
trädde jag ur det leende ansiktet
lät det färgglada knappnålshuvudet
glömma de vassa spetsarna
som gjort mig fylld med hål
vid något givet nu
förstod jag vem jag skulle vara
för att vara värd att älska
för att inte bli som min bror
som fick skäll för allt
vars rygg jag hörde vuxna prata bakom

fotografier
polaroider
färgglada
knappnålar

spetsar som gör hål