två dagar har gått
och ingenting har hänt
inget mer än min värld
som blev upp och nervänd
och sedan stannade till
står ännu
inte en rörelse i sikte

jag
försökte som vanligt
med mina enkla men ändock
egna
ord förklara för en underbar
människa att jag fann honom
underbar

men han blev antingen skrämd
av sin fråga
eller rädsla att mitt svar skulle
vara negativt
eller så vet han helt enkelt
inte vad han vill
snurrigt..javisst...

men det är lugnt
jag kan vänta
bara jag får ett livstecken
det borde jag väl vara värd
efter att så totalt öppnat upp

avskalat naken javisst
det är jag
men i denna ovisshet
börjar jag frysa
och återigen tränger negativa
tankar upp

så fort jag blir berörd
när jag äntligen inser hur
något ligger till
då har det förflutit så lång tid
att den andra redan ledsnat

jag trodde (först) bara att vi
inte hade någon chans
kanske har vi inte det
drömmar och luftslott
är väl inget vidare att bygga
nytt på

det är bara mina dumma känslor
som leker med mig
eller han
men för ett ögonblick kändes det
så underbart

jag erkände att jag tyckte det
och att jag tyckte mer om honom
än jag hittills hade sagt
men så fort jag sa det
bröts förtrollningen
sagan fick ett annat slut
han slutade höra av sig

jag vet
det har bara gått 2 dagar men
det känns som en evighet
kanske har han inte ens
en aning om allt
men aldrig att jag frågar

vill inte förstöra något
inte tränga mig på

ville bara älska....

älska var vad jag ville...