svalt siden vecklas ut över sjöns yta i solnedgången
omsluter och förlåter kroppen allt
den inte längre upprätthåller
en rysning fortplantar sig huden knottras
inte obehagligt bara en mycket lätt sensation

färgskalan har dämpats 
ljuset släpar över vattnet drar en mjuk slöja
innan solen sjunker i bronslyster
och en vindviskning om is smyger intill bryggan
där gräsandens ungar
i grågrönt dunkel
knappt går att skilja från föräldrarna mer

över ängarna tråder dimman sin dödliga dans
som i älvasägnen - gå inte nära
fly hem till värmen regla din dörr
låt dem inte in
de osaliga med vitt hår och kall andedräkt
lungsotssystrarna nådelösa

folksagan är grym som den annalkande höst
du berett tillträde till märg och ben
denna kväll
i sommarens sista skälvande triumf