Varför riktar du aldrig
din märkligt fokuserade kraft och ditt lejonmod dit?

Du har fortfarande efter alla dessa år
inte lärt dig att se in i andras hjärtan

I ditt eget hjärta har
spegeln packats ner i en flyttkartong
som inte är på väg någonstans

Den sotbild
som läggs än på den ena
än på den andra
och ibland på mig
blir likt ett framtida eko
av de broar som du bränner
gång på gång

För överlevnaden av 
det underbara jag
hos dig som
jag också har sett en gång
tvekar mitt hjärta alltmer i sina slag

Fast mest tvekar det nog inför sin egen tvekan