I fågelstrupen slumrar vår´ns gudinna,
i dröm om grönt i snö på tidens sel.
Hon spritter upp ur vilans tunna hinna,
när solen återkommer, grann och hel.
Hon famnar cittran; sömn och mörker svinna.
Hör: himmelskt, rent gudomligt citterspel:
Som silverregn med skratt i, toner strila
ut över jord, som varsamt väcks ur vila.

Nu stiger saven upp mot livets himlar,
nu bjuder kärleken sitt smörgåsbord.
Se: sommarsolen rider himlens skimlar,
strör blomsterfägring över brudklädd jord,
till ljuv musik. Klara toner vimlar;
var ton så klar som luft och ljus i Nord.
Och livet ler ikapp med vinterfången,
som jublar, fri, Hör Gud i fågelsången!