Förbi det strömmar, bäckens virvelvatten,
av himlen skänkt hit ned; en fångad sky,
som smyger genomskinlig genom natten;
nu fri, i dans mot höjdens vida vy.
Om lyssnar du, så hörs hans glädje, skratten,
hans längtans sorl i tidens larm och gny.
Till avsked spelar rymlingen i bäcken,
i månens sken, med djupets ande, Näcken.l