Diset släpper sakta sitt grepp över

sömningt landskap. Tystnaden råder,

allt är lungt och vidderna famnar varandra.

I horisonten speglar solens strålar det

höga gräset, det vajar stillsamt likt en flöjel

än hit och än dit. Ljud i fjärran möts upp

med ett annat och allt verkar tillsynes ha

sin gång. Jorden andas och träden tycks

ta en djup suck. Augusti sjunger sin sista

vers och höst gulnande blad signalerar

till både människor och djur om ett skifte.