minns du rosorna jag skickade till dig i våras?
minns du hur du kände då?
när du satt där på köksgolvet
och grät tårar av lycka
med rosbuketten i din famn

du sa att det var det absolut finaste
någon någonsin gjort för dig
du sa att du aldrig i hela ditt liv
hade sett så vackra rosor förut

för mig var rosorna bara en början
en liten gest för att visa hur mycket
du betyder för mig
rosorna symboliserade mina känslor
en kärlek som är speciell
och du ska veta att världens alla rosor
aldrig kan mäta sig med din skönhet
eller vad mitt hjärta känner för dig

men blommorna vissnade en dag
och även dina känslor för mig kallnade
jag förstod inte varför
jag förstår det inte ens nu
vi hade påbörjat något vackert
tyckte du inte det?

jag vet att du mår dåligt nu
du har dina demoner
dina hjärnspöken
och jag vet att du stängt av allt
dina känslor
du har gömt dig för världen
bakom masken

men jag kan ändå inte tro
att det du kände
att allt du sagt
att allt vi drömt om tillsammans
inte var sant

och jag förstår inte varför
jag inte existerar
i din värld
just nu
du mår dåligt
borde du inte då
behöva mig som mest?

jag antar
att mina rosor inte betydde så mycket ändå
inte heller mitt hjärta som du äger
jag antar att mitt bästa
inte var tillräckligt bra
jag räcker inte till
och för det
är jag ledsen

men allt mitt hjärta känt för dig
finns fortfarande kvar
jag saknar dig
din röst
ditt skratt
dina andetag

och jag vill fortfarande
göra allt
för att du ska bli
lycklig